lillou

Blogg

1. Beskriv en situation där du själv har upplevt eller sett någon form av diskriminering (mobbning, sexuella trakasserier, kränkning). Skriv ner exakt vad som hände och hur du upplevde situationen. Hur tror du det har påverkat dig? Skulle du ha gjort annorlunda i situationen och i så fall vad? Om du inte vill publicera dina svar på denna fråga på din blogg skickar du den istället via FC till Stefan, senast fredag den 26 september kl 16:00! Döp dokumentet till "Blogg + ditt namn".

2. Hur utbrett är det problemet som du har skrivit om? Vad beror denna typ av problem? Diskutera flera tänkbara förslag! Hur kan vi motverka denna typ av problem? Inlämning till Stefan fredag den 26 september kl. 16:00! Döp dokumentet till "Blogg + ditt namn".

3. Läs några bloggar som verkar intressanta och skriv ett inlägg på minst tre bloggar.

Shit jag är sen igen sa han och började stressa runt efter kläder med bara en handduk runt höften.

En efter en började killarna droppa in hos honom och han blev mer stressad.

-          Marcus, Ta det lugnt sa killarna till honom. Det är ju du som ska köra så vi kan supa lite medans du klär dig.

Jaha! Den här gången är det ju faktiskt hans tur att köra så det ar inte lönt att protestera.

Jaja jag kan ha kul ändå tänkte han. Efter mycket om och men så hade han fått in de andra killarna i minibussen.

De flesta var redan duktigt fulla och han visste att han skulle få ta hand om dom sen närmare kvällens slut.

Det skulle inte att så lång tid hemifrån honom till Trelleborg men en hel minibuss full med fulla killar som skulle av och tömma blåsan var femte minut gjorde att bilresan tog 50 minuter istället för 30 minuter.

Kunde det bli värre tänkte han? Men det kunde det.

-          Nu ska vi dansa grabbar skrek Tunnan som stod längst fram i ledet. 

-          Jaja va nu tyst så att vi kommer in skrek Alex bakom Marcus.

Men för Tunnan var det inga problem att komma in. Han snubbla till och med över vaktens fot spotta honom i ansiktet när han bad om ursäkt men kom ändå in. Och Nicklas som var efter Tunnan kom också in fastän han vinglade fram och fick stödja sig emot en snygg blondin som stod bredvid honom i ledet.  Sen var det Marcus tur.

-          Nej tyvärr! Du är för full. Sa en av vakterna.

-          Jag? Sa Marcus förvånat. Jag har inte druckit en droppe för jag är den som kör!

-          Ahh sluta bråka nu. Du kommer inte in du är för full helt enkelt. Gå nu innan jag blir förbannad på dig.

-          MEN jag har ju inte druckit ju skrek Marcus till vakten.

-          Kom här så går vi åt sidan och pratar lite sa en annan vakt.

Marcus följde med vakten. Dom stod där och tjafsade lite och Marcus tänkte inte ge sig.

Han hade ju inte druckit varför fick hand å inte komma in? Tunnan fick ju komma in?

Tunnan och Alex och de andra killarna förstod ju varför han inte fick komma in. Så de var på väg bort till Marcus för att ge honom deras stöd.

-          Nej killar. Dom sköter det själv. Ni kan gå in och dansa lite. Sa en vakt till dom när de skulle ut från klubben igen.

-          I helvete heller att vi ska festa och ha kul när vår polare inte får gå in skrek Alex.

-          Jävla rasist skrek Tunnan.

Sen gick dom och de andra killarna bort mot Marcus men stannade en bit bort.

Marcus tog upp en cigg och tittade ner i marken med tårar i ögonen. Han hade hört vad Tunnan skrek och nu förstod han. Varför hade han inte förstått det innan? En adopterad kille ifrån Indonesien som har bott i Sverige sen han var 3 månader gammal och som pratar mer skånska än de flesta skåningar blir klassad som utlänning. Och sen kvittar det hur svensk hans familj och vänner anser att han är. För samhället är han en svarting, bara en babbe till som bara lever på svenskarnas pengar.  Vad skulle han göra?

-          Jag ber dig snällt att åka här ifrån sa vakten. Vi vill inte ha något bråk. Men du är för full!

Han kunde inte hejda sig längre. Han slängde ciggen på marken och knöt sin högra hand.

Han tänkte inte ta det här.

-          Jag har inte druckit något din jävla idiot. Jag får inte gå in bara för att jag inte ser ut som du din jävla rasist och jag tänker stå här och ta detta jävla kukhuvud skrek han så högt han kunde.

Det gjorde allt bara värre. 5 vakter slängde sig över honom och resten av vakterna tog killarna som skulle hjälpa Marcus. Snart hade polisen anlänt och utan alkoholtest eller något så blev han gripen och satt i fyllecell över natten. Inte för att han hade alkohol i sig utan för att han var brun.

Han fick ju lov att ringa ett samtal. Vem skulle han ringa? Varken hans mamma eller flickvän hör telefonerna när de sover. Det fanns bara en som alltid hade telefonen bredvid sängen och hörde den direkt. Hans 16 åriga lillasyster.  Men hur skulle hon ta det? Han var viktig för henne och han visste att hon såg upp till honom. Men han hade inget val hur besviken hon än blev på honom.

Han slog numret och hostade nervöst i väntan på att hon skulle svara.

-          VEM ÄR DET SOM ÄR SJÄLVMORDSBENÄGEN KLOCKAN 4 PÅ NATTEN sa hans syster hest.

Tårarna började rinna. Han ville inte att hon skulle behöva ta detta. Men han skulle bara säga som det var.

-          Jag sitter i fyllecell och du måste väcka mamma sa han snabbt.

-          Va? Sa hon högt. Vad har hänt?

-          Jag är inte full Jossan viskade han.

-          Varför är du då där? Sa hon argt och besviket.

-          För att jag inte ser ut som ni. Du måste väcka mamma nu och berätta för jag får inte prata mer. Älskar dig.

Klick. Sen lade han på. Hon sprang ner för trappan och in i sin pappas och styvmammas sovrum.

Hon väckte sin styvmamma och pladdrade på så att ingen annan förstod. Han brun, fängelse, inte full var allt de hörde. Hennes pappa vaknade och lugnade henne och sen förklarade hon allt som hänt.

Plötsligt var det fart i hela huset. Hennes syskon som inte ens bodde hemma längre och Marcus flickvän och hennes föräldrar och hans kompisar som åkt ifrån klubben kom dit. Klockan var nu kvart över fem och alla bara satt och stirrade i tystnad. Hennes styvmamma grät. Systern och hennes pappa satt inte i köket med dom andra. De satt ute på verandan och rökte den ena ciggen efter den andra. Hon rökte mycket när hon var förbannad eller ledsen.  I hennes ögon var hennes bror svensk. Han var så skånsk man bara kunde bli och inte levde han på någon annans pengar. Han hade ett eget åkeri och där jobbar han nästan 24 timmar om dygnet och bara för att han hade så härlig chokladbrun hudfärg så skulle han behandlas som skit? Nej hon var inte besviken på honom. Hon var besviken på samhället och otroligt förbannad.
Efter en natt i en kall fyllecell känner han sig värdelös och undrade hur dom kan behandla honom så här. Blåmärkena som han hade fått gjorde inte ont fysiskt men psykiskt. För märkena var bevis på att allt faktiskt hänt. Det var inte bara en hemsk mardröm. Han ville helt enkelt inte längre vara med om det här. 
Klockan 8 fick han ringa igen. Han ringde hem och sen fick vi låv att köra och hämta honom. 

Familjen satte sig i en bil och åkte för att hämta honom. När de kom in på polisstationen och hans mamma frågade polisen vad de hade för grund att ta in honom och de påstod att han varit full. Men de hade "glömt" att testa honom så de hade inga bevis mot honom.
Hans syster flippade ur och började skrika åt poliserna så de fick dra henne ut därifrån. Tystnaden i bilen på väg till vårdcentralen var skrämmande.  De skulle ta blodprov och en massa andra prover på honom för att de skulle kunna bevisa att han inte var full och anmäla dom för rasism och misshandel. Polisen var emot anmälan och ansåg att blåmärkena reda var där och att de inte gjort något fel.  De tog emot anmälan men lade ner det direkt. Ingen hade gått med på att en "utländsk" skulle få polisen upp i rätten. Och han hade definitivt inte vunnit mot dom i heller.

Hans lillasyster som då är jag har gått vidare. Jag har ju inte direkt någon tillit eller förtroende för polisen men vad har inte min bror då? Han lever ju med deras åsikter, ord och behandlingar kvar inom sig. Hur kan det få gå till så här? Och varför får dom inga konsekvenser?

Problemet jag har skrivit om handlar om rasism. Problemet är riktigt stort för att folk är så trångsynta och rädda för att förändras. De anser att de är bättre männskor bara för att de är vita och att mörka eller svarta inte är värda att bli kallade eller bli behandlade som människor. Varför? Är en vit häst bättre än en brun häst? Är en gulvit labrador bättre än en svart? Nej! Varför skulle då en ljushudad person vara bättre än en mörkhudad person? De flesta rasister hatar utländska människor för att de är arga eller besvikna på något eller någon och utlänska är lättare att ta ut det på. Tycker att dom kan ta itu med sina egna problem innan de går på andra. för hudfärgen avgör inte en männska.

Josefine Gustafsson A2 Humanus